Annika Mayer blir med trädgård
Ja, det händer inte så mycket här. Eftersom det inte händer så mycket i trädgården. Om man nu kan kalla den det. Så här ser det ut nu:
Lite svårt att anlägga den där kryddträdgården när det står en container ovanpå. Och en halv pall takpannor.
Sen måste man nog in med lite grävmaskinhjälp för att råda bot på sådant här. För man får nog livstidsklippkort hos ortopeden om man gräver bort det själv:
Vet inte riktigt var jag ska börja, eller hur jag ska hinna. Det här inlägget hade kunnat bli en bok. Och en film. I Frankrike reste vi som vi brukar. Helt utan planering, max fem minuters googling och sen iväg. Skulle till Nice men kom på att vi vart där rätt mycket. Efter tre minuters överläggning i bilen och en snabb titt på en karta som var lika detaljerad som kartan man får över parken när man går in på Liseberg, så konstaterade vi att i Bordeaux har vi aldrig varit. Kunde inte vara mer än 40-50 mil. Så vi åkte dit. Hamnade i medeltidsbyar, fornlämningar och massa söta byar. Och den fantastiska staden Bordeaux, som ett mini-Paris. Åk dit!
Iallafall. På en liten skruttväg till den ljuvliga byn Sant Emilion gjorde vi en tvärnit, backade och tog in höger och körde upp till ett chateau som hette Franc Mayne. Där bodde vi en natt. Snuskigt dyrt, men det var ett sånt där ähvafan-moment.Och vilken TUR! För vilken trädgård! Inte jättestor, men allt var gjort med sån finess! Alltså åh, jag kan inte förklara. Känner att jag får göra flera bloggposter om det här. Det var liksom modernt och stilrent och ändå romantiskt och enkelt och…alldeles underbart. Jag bara öser på med lite bilder så ser ni. OBS: allt tyvärr taget med iPhonens undermåliga kamera. Jag filmade lite också. Man hör mig sucka och jag erkänner, det var för att behörska gråten. Det var överväldigande.
skyar av vippigt gräs
Lavendel och det extremsnygga staketet
Ser ni det geniala? Inga tvärslåar! Bara kvadratiska "pinnar" i enkelt trä. Eller ja, det är säkert grånad teak, men intrycket är okrusidulligt. Sjukt snyggt.
Snygga avdelare mellan grus och gräs. Rostigt järn med fasade lite "mjuka" kanter.
Ser ni? Strandgossar! De som växer vilt mellan klipporna i Bohuslän. Älskar det enkla.
Taklök i nåt som ser ut sopm hypertufatråg, man gjuter de skitenkelt med torv i betongsmeten.
Entrén. På gränsen till för stifft, men tillsammans med det det andra blir det skönt.
Murgröna växer på armeringsjärnsfyrkanter. Effektfullt.
Tistlar. Stiliga och stolta.
Taklök och annat smått i små spår av den rostiga metallavgränsaren, i gruset.
Ni ser – så enkla växter; lavendel, taklök, strandgossar, olika gräs, murgröna, salvia och sedan fanns det också lammöron och andra fina växter. Inga tjusiga liljor, inga pampiga rosor – ändå är resultatet så elegant.Och det här konststycket som jag aldrig klarar själv, att hålla sig en sort och skapa mängdeffekt:
Och när de freakar ut och kör ”massor” av sorter huller om buller, så är det ändå så genomtänkt: 
Nu kan jag inte ladda upp videorna, trots att jag har betalat extra för den funktionen. Kanske kommer.
Så, that’s all. Ska snart visa bilder på vårt nya hus!
Var ute på tomten idag men glömde kameran. De höll på gjuta grunden. Först har de byggt en ram av frigolit (känns ju jättestabilt) och fixat ihop den med massor av armeringsjärn och ståltråd. Sen häller de i, med en stor slang, nåt som liknar geggamoja men är betong. Sen härdar det och blir en grund.
På måndag kommer själva husskalet. Då är vi i Frankrike. Vi kommer hem den 8:e. Blir väldigt spännande, nästan läskigt, att åka dit och kolla då.
Lägger upp förra veckans bilder. Kan meddela att hela slänten bakom huset är FULL av liljekonvaljer. Plockar mängder varje gång utan att det ens märks. Underbart. I löööve liljekonvaljer. Doftar ljuvligt och är så söta.
Liljekonvaljisar
Tror det blir ett himla fint woodland där i skogsbacken. Det är fullt i blåbärsris också. Tänk att plocka egna blåbär… På trädgårdsmässan i Älvsjö var det en tant som sålde både hjortron- och åkerbärsplantor. Det har jag aldrig sett förut. Jag blev lite lipig av att tänka på att jag snart skulle kunna odla egna. Det öät lite halvtrixigt, men det MÅSTE jag ju bara försöka.
Hittade en intessant artikel på IDG om blogganalys, som berörde just trädgårdstrender. Det är Gardena som tagit hjälp av Kairos Future att analysera innehållet i trädgårdsbloggar. Slutsatsen är bland annat följande:
”I Brasilien vill man odla mat. Det vill man i Danmark också, men där är det inte lika noga hur det går till, inställningen är mer lekfull än i Brasilien. I Tyskland och Frankrike är det viktigt att skapa välstrukturerade trädgårdar, med en så liten arbetsinsats som möjligt. I Sverige och Norge är det inte lika noga. Det ska vara snyggt, men behöver inte vara så välordnat. Trivsel är viktigare än struktur.”
Större fokus på kul i Danmark än Brasilien
Hmm. Jag tycker att det här med att analysera bloggars innehåll för att utläsa trender är fascinerande. Ska lära mig mer om det.
Bilden från DN:s reportage om medelhavsträdgårdar
På mindre än 48 timmar har jag läst om Peter Englanders medelhavsinspirerade trädgårdsböcker på tre ställen. Till och med dottern i New York skickade en länk- Det måste betyda något. Antagligen att jag måste ha en pergola. Och vinrankor. Och upphöjda odlingsbäddar. Ååå, ge mig min trädgård nuuu!
Jag var ute och kollade på tomten i veckan. Olle var i Stockholm så jag fick ta beslut om var fem olika brunnar, bland annat avloppsbrunnen, ska ligga. ”öh, kanske…där?” *pekar lite svepande*. Igår pålade de under där husgrunden ska ligga. Det visade sig nämligen vara åtta meter djup lera där. Spännande…
Håller på packar ihop lägenheten. Om 1,5 vecka ska vi flytta till stugan och vår lilla etta som vi ska hyra i andra hand. Det blir intressant. Jag har flyttat åtta gånger sedan jag kom till Göteborg 1984. Varje gång har jag trott att det är den sista. Det tror jag inte längre. Jag vet att när jag blir gammal ska vi bo där det är varmt. På nåt jäkla sätt ska det gå att lösa.
Jag har varit superminimalist i 20 år, dreglat över lådhus, Saarinens tulpaner, Wegner, myranstolar, superellipsbord och – ja ni vet, allt sånt förutsägbart som alla reklamare har hemma. Men det där har börjat vända. Nästan så jag skäms över att jag sneglar på mjuka linjer, mysiga färger och …romantiska saker, sådant som tidigare var skällsord.
Här hittade jag en fin blogg, Fridas gård, med massa söta saker. Bland annat en lykta som man kan tävla om…:
Kolla vilket fint stilleben
Jag är så svag för religiöst kitch, beror nog på att halva släkten är katoliker så jag är liksom uppvuxen med madonnor, ikoner och radband. I mitt sovrumsfönster står en precis likadan madonna.
Det var som att få biljetter till Madonna. Efter många försök kom jag äntligen fram. – Neeej, det är fullbokat. Du får reservplats 17. – Men ni får väl boka en större lokal, om det nu tog två timmar att sälja slut. Neeej, det här är den största vi har, den tar 70 platser. – Jag kan sitta i gången! Ta med egen stol? – Neeeej, man måste tänka på brandsäkerheten. –Jag kommer ändå, det är säkert många som inte dyker upp. – Neeeeeej, så kan man inte göra. – Vad kostar det då, är det jättedyrt? –Neeeej, det kostar inget. (Femtio spänn hade de väl kunna ta, och köpa in lite trädgårdsböcker för?)
Jag gick såklart ändå. Vesslade förbi några Gudrun Sjödéntanter och tog rygg på en stadig tant. –Jag heter Elsa Svensson, och jag hade anmält två men min son fick tyvärr förhinder i sista minuten. –DEN PLATSEN TAR JAG! sa jag och då sa hon inte neeej, hon sa ja!
Trädgårdsvisioner
Hannu var lysande, så otroligt underhållande och härlig att man bara vill pussa på honom. Sen gillar jag ju hans stil också. Rufft och snyggt och minimalt med gult… Känslan är viktig, Att väva med växter. Att hela säsongen ska funka. Att njuta av förfallet, den annalkande döden, och återuppståndelsen. Att det inte ska vara för städat. Lite vilt. Helt rätt tänk, passar min smak. Ni följer väl hans blogg, eller hans hemsida?
Han sålde sin bok också; Trädgårdsvisioner, men den köpte jag ju på Nordiska trädgårdar. Har redan lyckats spilla vin på, men det känns mer som patina. Jag kan verkligen rekommendera den, beställ här.
Det var Malin som skickade Hannulänken till mig, exakt samtidigt som jag skickade en länk till henne om att han var på NK. Och när jag var på Lidingö förra veckan pratade han där dan efter. Han är överallt, och alltid fullt. Som Madonna, I’m tellin ya.
PS: Han visade en skitsnygg bild på träd från nån fransk trädgård, och sa att ena trädet var svartbjörk. Hittade lite bilder på Google men de såg inte ut som hans. Men fina ändå. Hans träd var mycket äldre, kanske de blir sådana.
Svartbjörk
Eller snarare att jag inte hade en aning om vad lind var för slags träd. Jag har aldrig hört talas om att någon snickrat i lind. Eller eldat med lindved. Sen kom jag att tänka på lindblomsgrönt. Det är ju fint. Fast det är bara en färg för mig, på tyger och tapeter. Jah har aldrig reflekterat över att det är en grön färg som träd har i verkligheten. Känner mig som en unge som tror att fiskpinnar görs av gojs från fiskpinnsmassefabriken.
Så jag googlade och hittade massor av intressant. På Rubens Rabatter lärde jag mig att lindblomsgrönt är svårt. På slojdeniskolan.se lärde jag mig att att lindar kan bli 2000 år gamla. Den här kanske planterades när Jesus var tio år. Man trodde att älvor och tomtar bodde i dem. (Sådana är snälla, va?) Dekokter av lindblad är bra mot det mesta (blåsor, sår, kroppsskador…), dessutom är det stark inverkan på kärleken. Exakt hur specifierar de tyvärr inte. Dessutom är det tydligen jättebra att snickra med, och lätt. Därför, and I quote, ”används det också till emballagelådor, flygplan, persienner och proteser”. Träflygplan? Proteser? Höftledsprotes i trä? De måste ju mena typ träben. Gör man sådana i slöjden?
En himla tur i alla fall att vi bestämde oss för att spara det där trädet.
Uppdatering: På den häxiga sidan shenet.se står att läsa”Effektivt vid influensa – bättre än sulfa och antibiotika enligt klinisk undersökning på barn.” samt ”feltorkade, fellagrade eller gamla blommor sägs ge narkotisk effekt”.
Not 1: När och hur gjordes den där undersökningen på barn?
Not 2: Ska man larma omgivningen innan man börjar experimentera med lindblomstorkning?
Blir man sommarlängtig, eller?
Den lilla drömstugan jag nämnt tidigare. Den underbara på Hisingen. Som vi hyr sen ett par år. Den blev totalt vattenskadad i vinter. På grund av att jag åkte därifrån utan att stänga av vattnet. När det var hundra grader kallt. Så när han som äger stugan kom dit för att titta till den så var det som ett fruset vattenfall på UTSIDAN, längs badrummet. Sönderfruset rör. Så. Jävla. Pinsamt.
Nu är det ett försäkringsärende och allt ordnar sig förhoppningsvis. Men fick just veta att ingenting har hänt. Så när vi flyttar om en månad hoppas jag vid gud att vattnet är fixat. Alltså tänk om det inte är det… Bajamaja, någon?
Eller egentligen från Slottsträdgårdsmästaren, som har en rolig och nyttig trädgårdsblogg. Så här vill jag att min långa planteringen längs altanen ska bli. Precis de här färgerna, grått, blått, lila, grönt. Kanske lite blekrosa också.
Rosendals trädgård, planteringen heter Skymning.
Påminn mig om det när jag spårar ur, för det lär jag göra. Undra om man kan få be om att bli portat på trädgårdsaffärer i Göteborg. Eller förbjuden att göra köp som inte ligger i planen. Ungefär som man kan be om att få bli portad på casinot om man har spelmissbruksproblem.
-Nähä du lilla vän, en gul blomma, tror inte det va! Vad har du sagt om gula blommor?
- Ja men just den här är ändå fin, och doftar sött…
-Näpp, det blir inget med det. Och de här sommarblommorna som kräver vattning kan du också glömma. Lavendeln funkar, lämna tillbaka resten, seså!
